Lasagne - en kärlekshistoria del 1
Fredag... då vet alla som känner mig att det blir lasagne hemma hos oss!
Första gången jag kom i kontakt med lasagne var lustigt nog i skolbespisningen ( göteborgare säger bamba, vi östgötar sade matan när vi skulle vara coola...). Jag gick på De Geer skolan i Norrköping och maten serverades på Lenningska institutet en mindre promenad norrut. Och där, hösten 1978, serverades det något alldeles fantastiskt gott. En pastarätt med de mjukaste gosigaste pastaplattor med köttfärs emellan. På toppen låg den god smält ost och det hela var så himla gott!!! Nu i efterhand inser jag att den inte kan ha varit så enormt god egentligen för storkökslasagne är väl inte det godaste här i världen men... Jag uttryckte min uppskattning för de jag åt tillsammans med och en av mina klasskamrater berättade att lasagne, det brukade man göra hemma hos henne. Jag insåg snabbt att hon måste vara världens mest lyckligt lottade människa. Hemma hos mig fanns det ingen lasagne vilket ju inte var så konstigt eftersom vi inte kände till det. Två år tidigare hade jag ätit mitt livs första pizza - bara så att ni fattar tidsaspekten: Det här är väldigt länge sedan! Hemma hos mig vankades det minsann bara husmanskost, något som jag för övrigt älskar, inget ont om min mammas goda husmanskost! Men just då, hösten 1978, kändes det som om något gick mig förbi. Ett bättre liv.
8 juni 1979 träffade jag Håkan på studentfesten när vi gick ut gymnasiet och efter några veckor var vi ett par. Vi hade en fin tid att lära känna varandra för hans föräldrar var bortresta de två första veckorna och han hade ett helt radhus för sig själv. Efter två veckor beslutade vi att vi skulle laga en romantisk middag och med vin... det låg mycket spänning i luften... Valet föll av någon anledning på lasagne för ingen av oss kunde laga mat. Och då menar jag det verkligen! Ingen av oss var det minsta intresserade av matlagning. Men lasagne skulle det bli så vi inhandlade ingredienser så som det stod på lasagneplattepaketet. Som vin till maten valde vi Bordeaux Rouge eftersom det var det enda vin vi kände till.
Det gick faktiskt ganska bra med matlagningen! Vi behövde bara gå och köpa mjölk en gång till eftersom vi brände vid den... det blev fantastiskt. Allt blev bra! Vi var stolta, oerhört stolta.
Och på den vägen är det! Med vissa undantag med perioder under livet (läs barn, storhelger och semestrar) har vi alltid ätit lasagne varje fredag! Hur många hundra lasagner vi lagat är oklart men det är många! Och lika viktigt är det med matlagningsvinet, alltså inte det som man har i maten utan det som man intar medan man lagar maten! Och det är inte Bordeaux Rouge längre, haha! Gärna med lite skön musik i bakgrunden. För tillfället är det Thorsten Flinks musik i bakgrunden när vi lagar.
Jag önskar er en trevlig fredagkväll! Nu har jag inte tid att skriva mer. Lasagnen väntar!
